En viktig del av Trumps kampanj den här gången är en ny runda i handelskriget, nämligen en 60-procentig höjning av alla tullar. Även om ekonomipaneler hävdar att detta kommer att orsaka inflation är detta omotiverat. Handelskrig och protektionism är dåligt för både den kinesiska och den amerikanska ekonomin. Tidigare har just denna protektionism orsakat recession. Detta passar inte inflation, men deflation.

Handelskrigets ursprung

Under presidentvalskampanjen 2016 pekade Trump på USA:s handel med Kina. Han menade att detta var den främsta orsaken till förlorade arbetstillfällen och förluster av immateriella rättigheter. Kina sades vara ansvarigt för ”den största stölden i världshistorien” och fördömde USA:s handelsunderskott med Kina, som uppgick till cirka 346 miljarder dollar 2016. Med utgångspunkt i Trumps image som den ultimata förhandlaren utarbetade han en strategi för att reformera handelsrelationen mellan USA och Kina och utlovade ett bättre avtal med Kina som hjälper amerikanska företag och arbetstagare att konkurrera.

Trumps plan

Trump lade fram en plan i fyra delar för att få till stånd ett bättre avtal med Kina: Förklara Kina som valutamanipulatör; konfrontera Kina med frågor om immateriella rättigheter och påtvingad tekniköverföring; sätta stopp för Kinas användning av exportsubventioner och slappa arbets- och miljöstandarder; och sänka den amerikanska bolagsskatten för att göra amerikansk tillverkning mer konkurrenskraftig. Handelskriget satte press på Kina. Mellan juli 2018 och augusti 2019 meddelade USA att man planerade att införa tullar på kinesiska produkter för mer än 550 miljarder dollar. Kina svarade med att införa tullar på amerikanska varor för mer än 185 miljarder dollar.

Ekonomin under press

Handelskriget orsakade ekonomisk smärta och ledde till att handelsflödena vände sig bort från Kina och USA. Den ekonomiska tillväxten i USA bromsade in, företagens investeringar frös inne och företagen anställde färre personer. Över hela landet gick många jordbrukare i konkurs, och tillverknings- och lastbilssektorerna nådde bottennivåer som inte setts sedan den senaste recessionen. Trumps åtgärder motsvarade en av de största skattehöjningarna på flera år.

I en studie från Moody's Analytics i september 2019 konstaterades att handelskriget redan hade kostat den amerikanska ekonomin nästan 300 000 jobb och uppskattningsvis 0,3 % av real BNP. Andra studier uppskattade kostnaden för USA:s BNP till cirka 0,7 procent. En rapport från Bloomberg Economics från 2019 uppskattade att handelskriget skulle kosta den amerikanska ekonomin 316 miljarder dollar i slutet av 2020, medan nyare forskning från Federal Reserve Bank of New York och Columbia University visade att amerikanska företag förlorat minst 1,7 biljoner dollar under de senaste åren på grund av amerikanska tullar på import från Kina.

Demokraterna är ännu tuffare mot Kina.

Det är intressant att notera att den enda fråga där demokrater och republikaner är överens är inställningen till Kina. Detta är förmodligen också anledningen till att Demokraterna försöker överträffa Trump i denna fråga med en ännu tuffare inställning till Kina. Det faller trots allt väl ut hos alla väljare. Före Trumps ankomst var tanken att ett rikare och mer utvecklat Kina automatiskt skulle bli demokratiskt om Kina tilläts gå med i Världshandelsorganisationen.

Kinesisk demokrati

Kina ser sig självt som demokratiskt, och på vissa sätt är det så. Det kinesiska parlamentet (Folkkongressen) är världens största och dess ledamöter är huvudsakligen de lokala makthavarna i de olika regionerna. De är inte valda, men de är ansvariga för den regionen. Om något går fel någonstans i Kina är det sällan Peking som får skulden utan alltid regionens representant. Medan varje uppror slås ner hårt, straffar makthavarna i Peking de lokala makthavarna för deras misslyckanden.

På så sätt ligger en del av makten hos folket, medan lokala makthavare i en västerländsk demokrati ofta får ett nytt jobb efter ett misslyckande. Ändå är den kinesiska synen på demokrati ojämförlig med vår syn. En del av det kinesiska samhällskontraktet är att folket tillåts bli rikt, men att de i gengäld måste offra integritet och frihet. Kina har inte heller någon demokratisk tradition; Xi är ännu en kejsare.

Inte inflation utan deflation

Det här är inte första gången USA höjer importtullarna. Även om många ekonomer intuitivt tror att detta leder till högre kostnader och därmed högre priser, är motsatsen sann. På 1920- och 1930-talen höjde USA importtullarna två gånger. Detta ledde till att priserna föll varje gång eftersom de högre priserna hämmade ekonomin. Detta var också fallet under Trumps första mandatperiod. Företagen tog inte ut några tullar, men det skedde på bekostnad av vinstmarginalen.

Så om Trump får en andra mandatperiod och gör som han lovar (höjer tullarna med 60 procent) kommer det inte att innebära mer inflation, men chocken kan bli tillräckligt stor för en recession, vilket får priserna att falla. Dessutom arbetar näringslivet redan för att undvika en chock av högre importtullar genom att handla mer med länder som Vietnam, Laos och Kambodja, vilket garanterar lägre priser. Kina handlar mer med tillväxtmarknader (The Global South), och tillväxtmarknaderna handlar mer med USA. För övrigt ligger Biden för närvarande före i opinionsundersökningarna, men valet är fortfarande långt borta.