En vecka med importtullar

Förra veckan tillkännagav Donald Trump tullar som överraskade marknaderna. Efter sin valseger antydde Trump att han övervägde denna åtgärd. Ändå förväntades det främst vara ett politiskt sätt att sätta press på Mexiko och Kanada. Syftet var trots allt att båda länderna skulle kontrollera sina gränser bättre. Det var också tänkt att förhindra inflödet av fentanyl till USA. Få förväntade sig att USA:s närmaste allierade skulle vara det första målet. I slutändan slöts ett preliminärt avtal med Kanada, liksom med Mexiko, vilket resulterade i en försening på en månad. Sedan början av året har aktiemarknaderna i Mexiko, Kina och Europa utvecklats bättre än S&P 500 (i dollar). När det gäller Kanada ligger det mer bakom än så.

Uppskjutande för Mexiko och Kanada

Inte mindre än en femtedel av Kanadas BNP består av export till USA. Det är möjligt att Trump vill använda Kanada som ett exempel för resten av världen på grund av Kanadas svaga utgångsläge. Trudeau och Trump är dessutom inte vänner på ett personligt plan. Det faktum att Trudeau har fokuserat den kanadensiska politiken på klimatförändringar och internationella frågor har nu lett till ett större beroende av USA. Enligt Trump är lösningen enkel. Förvandla Kanada till USA:s 51:a delstat. Detta skulle skapa en ny typ av kanadensisk nationalism. Precis vad landet behöver. På grund av Trudeaus politik kämpar landet trots allt med ekonomisk stagnation, hög skuldsättning, stigande inflation och politisk splittring.

Kanadensisk lösning för importtullar

Trumps omval förra året innebar slutet för Trudeau. Trudeaus oförmåga att reagera snabbt på hotet från Trumps tullar kan ha haft något att göra med ett politiskt vakuum i Ottawa, där hans parti blev alltmer splittrat. Detta ledde till en brist på beslutsamhet när det gällde att svara på Trumps krav. Detta trots att Trumps retorik (särskilt om gränskontroll och fentanyl) snabbt skulle kunna lösas genom att fler personer från Royal Canadian Mounted Police (RCMP) bevakar gränsen.

Mexiko mötte USA halvvägs genom att skicka ytterligare 10.000 mexikanska soldater till gränsen. Ett stort antal RCMP-poliser i sina karakteristiska röda jackor skulle räcka för att Trump skulle kunna utropa en seger i media. Huvudskälet till tullarna är trots allt Trumps vallöfte om att säkra den amerikanska gränsen. I slutändan visade sig 1,3 miljarder för extra gränssäkerhet och utnämningen av en fentanylzar vara tillräckligt för Kanada.

Det finns tre möjliga förklaringar till Trudeaus misslyckande: För det första kunde han inte reagera tillräckligt på grund av den interna politiska krisen i Kanada. Trudeau trodde att Kanada skulle drabbas mindre av tullarna än USA. Han kan också ha låtit det hända eftersom en handelskonflikt är politiskt fördelaktig för det liberala partiet. De potentiella konsekvenserna av ett handelskrig med Kanada är betydande. Störningar i leveranskedjorna och osäkerhet för företagare på båda sidor av gränsen är överhängande. Detta kommer sannolikt att bromsa den ekonomiska tillväxten (och eventuellt till och med orsaka en recession). Det kommer att sänka förväntningarna på investeringarnas avkastning. Dessutom kommer två tredjedelar av USA:s olja från Kanada.

Europa är nästa kandidat

Hittills har Europa lyckats undvika de senaste amerikanska importtullarna, men det verkar bara vara en tidsfråga innan världens största handelsblock kommer under beskjutning från president Donald Trump. En amerikansk tullåtgärd kommer initialt att ha en inflationsdrivande effekt på eurozonen. På grund av de flexibla växelkurserna skulle euron falla i värde mot den amerikanska dollarn, vilket skulle öka kostnaden för importerade produkter i EU. EU kan också svara med egna tullar på amerikansk import, vilket höjer priserna. Med tanke på exportsektorns betydande roll i Europa och den amerikanska marknadens betydelse för europeiska varor är det troligt att den negativa efterfrågechocken kommer att dominera den makroekonomiska bilden.

Europeiska lösningar för importtullar

Det finns dock gränser för den omedelbara motreaktionen i form av högre importtullar. Problemet är de komplicerade gränsöverskridande leveranskedjorna. Dessutom finns det ett mer grundläggande skäl i Europa till att tullar skulle kunna få expansiva effekter, nämligen om EU:s beslutsfattare beslutar sig för att stimulera inhemsk efterfrågan på ersättningsprodukter för att mildra Trumps ilska över EU:s stora handelsunderskott mot USA. Det fanns indikationer på en sådan reaktion i Europa efter EU-ledarnas möte på måndagen. Även om de sa att de skulle slå tillbaka mot USA:s handelskrig lovade de också att lätta på USA:s säkerhetsbörda i Europa genom att öka EU:s försvarsutgifter. EU:s ordförande António Costa har bett Europeiska kommissionen att skapa mer utrymme inom budgetramen för ytterligare försvarsutgifter. Detta förstärker de förändringar som börjar bli synliga i EU:s finanspolitiska regler och tyder på att EU:s finanspolitik håller på att förändras från rigida åtstramningar till ett mer pragmatiskt förhållningssätt.

En skatt på 10 procent på kinesiska produkter

Av de aviserade importtullarna är det bara den på import från Kina som har införts och fortfarande är aktiv. Denna åtgärd sköts upp först när det blev uppenbart att tullarna på paket från Alipay, Shein och Temu orsakade problem (eftersom detta påverkade inte mindre än 30% av alla USA). De följande fyra tullarna gäller andra produkter från Kina. De tre första tullarna från 2018 uppgick till totalt 25 procent på varor värda 250 miljarder. Därefter följde en tull på 15 procent från 2019 på varor till ett värde av 120 miljarder, som sänktes till 7,5 procent 2020. Importtullen för många produkter uppgår nu till cirka 25 procent. Kinas respons på dessa tullar var relativt mild och syftade till att inleda förhandlingar.